God morgon

I dag på nyheterna, så kom det tragiska beskedet om a-kassan om att göra dom här kraftiga sänkningarna, men arbetsmarknadsutskottet anser att man ska sena lägga den till Mars nästa år och den 20 December kommer kammaren att depatitera, där får man hoppas att endel tänker till lite, för våran ekonomi är på plus nu, så jag tycker att dom kan dra ner lite i taget och inte allt på en gång, låt människorna få vänja sig att ha en lägre a-kassa än att ge dom kalla handen på en gång, annars kommer Landstinget och socialakontoren få en kraftig belastning, då ser utgifterna annorlunda ut för stat och kommun, man flyttar bara utgifterna.

Jag kan känna att det är ett bra tänkande, för det finns endel som redan är så långt ner i systemet och dessa människor känner att dom lever bra och dom vill inte ändra något i sitt liv, dom skulle behöva en liten mer än en liten spark i baken, det är en bra fördel.
Nackdelen är väll dom som är redan utsatta, det är dom barn som lever med en ensamstående föräldre, där dom har kanske en liten lön och resten är bidrag, kan ta mig som exempel, jag lever med studielån, får bostadsbidrag, barnbidrag och underhålsbidrag, om det är så att jag inte får något sommarjobb i sommar, kommer då att få leva på 65% av den inkomsten som jag har haft, det täcker knapast den delen som studielånet är på, jag kommer nog att få gå till socialen.

Jag har jobbat 13år inom vården i Stockholm, sen kom familjekrisen och då flyttade jag hem, för att få ett socialt nätverk, men jag fick inget jobb, på grund av att jag var ensamstående och kunde inte jobba kvällar och helger, man frågade om dom kunde göra lite ändringar i schemat, men dom kunde inte göra dom särbehanlingar, prata om att kommun och stat motarbetar varandra att få så många som möjligen i arbete och dom som får lida mäst är barnen i dessa familjer.

Hur ska man få dessa myndigheter att tänka om?